Idag har vi varit i Skattkärr hos min moster och familj :) Där var även min mormor, morfar, pappa och mina två bröder. Mamma var tyvärr hemma i Latorp och var sjuk "/ Alla hade nämligen samlats för att fira min kusin Axel som fyller 11 år på onsdag :) Har tyvärr inga bilder från kalaset utan bilderna består istället av kläder som Alfons fick av sin mormor, morfar och morbror Agaton i 6 månaderspresent!

Igår spenderade hela familjen några timmar i Mariebergsskogen :) Älskar verkligen det stället! Perfekt för alla, stora som små! Vi kollade på djur och när Alfons sov så passade jag och Markus på att äta lunch och fika på Naturum :)

För några dagar sedan när Alfons blev 6 månader så skrev jag en lista över nya saker han lärt sig. En av sakerna var att han försökte ta sig framåt när han låg på mage men att han inte kom någonstans (förutom runt i en cirkel). Igår började han dock ta sig framåt, eller rättare sagt bakåt. Men även framåt några gånger. Och idag släppte det helt. Nu ålar han sig båda framåt, bakåt och åt sidorna.

Han är dessutom väldigt nära att komma upp i krypställning!! Jag säger bara stopp och belägg! Självklart är det roligt när han gör framsteg och jag blir såklart jättestolt. MEN det är väldigt skönt att veta att han stannar där jag placerar honom ;) Men snart är husfriden slut och mamman får börja jaga bebis här hemma.

Idag fick Markus reda på att han klarade den sista tentan han gjorde nu i januari. Han har gjort fyra tentor i januari och han har klarat alla fyra! Jag måste säga att jag är väldigt stolt över honom!

Själv väntar jag på min dom angående Arbetsrättstentan! Dom hade lagt ut datum för omtentan så resultaten för den första borde komma när som helst! Har dock som sagt inga större förhoppningar om att klara den men vill endå ha resultatet, svart på vitt!

Vet inte om det har funnits länge men jag har inte sett det tidigare i alla fall. Jag pratar om en såkallad bastol. En stol med sugploppar man sätter fast i badkarets botten. Väldigt smart uppfinning! Den kostar inte jättemycket men vi känner inte att vi nödvändigtvis behöver en sådan.

Dock testade jag att ta bort benen på Alfons stol, en antilop från IKEA, för att se om det funkade med den. Och det gjorde det! :) Visst man måste hålla i den eftersom det inte finns några sugploppar, men jag tycker att det är speciellt jobbigt. Men vilken succé! Alfons älskade verkligen att sitta i den och kunna leka fritt med sina badankor och småhinkar :)

Så ett tips till er med en antilopstol som även har ett badkar!

Ett av mina nyårslöften var att ta upp Orienteringen igen! Sagt och gjort så skaffade jag mig ett medlemsskap i Orienteringsklubben OK Tyr redan den första veckan detta år. Har dock inte kommit iväg på någon träning, fören idag. Idag fick vi nämligen måndasmejl, där stod det att jag + en annan tjej var nya i klubben och att vi var varmt välkomna. Så när jag fick se detta fick jag en liten spark i baken ;) Gick in på deras hemsida och såg att det var styrkegympa idag. Så jag bestämde mig snabbt för att åka dit!

Vilket pass! Jag fick verkligen svart på vitt att jag är extremt otränad! Mina muskler existerar inte, framför allt inte mina magmuskler. Men det var väldigt roligt och dom var trevliga mot mig :) Vet dock en tjej som garanterat kommer ha träningsvärk imorgon! Längtar faktiskt. Det var längesen jag hade ordentlig träningsvärk. Min kropp är verkligen slut! Får hoppas att jag har återhämtat mig till nästa måndag ;)

Idag var det återigen dags för ett besök på Bvc. 6 månaderskontrollen om man ska vara mer specifik. Tyvärr var Alfons inte alls på bra humör. Typiskt när det är läkarundersökning vilket innebär lite längre undersökningstid. Allt såg i alla fall väldigt bra ut!

Alfon väger nu 8310 g och är 66 cm lång :) Han följer sina kurvor väldigt bra! Gjorde ett litet hopp på längden, vilket gjorde att han kom till sin vanliga kurva igen :)

Idag har jag och Markus varit tillsammans i 4 år! Sjukt att tiden går så himla fort! Det är dessutom 2 år sedan vi flyttade in i lägengeten. Våran första lägenhet!

För fyra år sen bodde vi båda hemma, båda gick fortfarande på gymnasiet, jag hade ännu inte fyllt 18, jag var alltså inte ens myndig! Markus hade inget körkort och vi hade defenitivt ingen bil. Jag hade en katt, Keso. Men Kelda och Kefir var ännu inte födda.

Idag bor vi tillsammans, fortfarande i våran första lägenhet. Vi har dessutom flyttat från Örebro och huserar numera i Karlstad. Vi går båda på Universitet, och har dessutom kommit mer än halvvägs båda två. Vi har en röd Volvo, 2 katter och 1 hund. Och vi har världens underbaraste son!

Mycket hinner förändras på 4 år!

Idag blev vår älskade lilla (stora) kille 6 månader! Ett halvt åt har gått sen vi var på förlossningen. Om lika lång tid till så är han 1 år! Man förstår verkligen varför ALLA säger att första året går jättefort och att man ska ta tillvara på tiden!

Vi firade hans dag genom att äta på restaurang. Eller mest för att hans farfar fyllt 50 ;) Alfons skötte sig i alla fall väldigt bra och satt för det mesta i sin stol och smaskade på äpplebitar. Han fick även två fina presenter av farmor och farfar och en rolig aktivitetsleksak av Maja och Jon :)

Alfons:
- Sitter helt själv utan stöd (v.3)
- Äter både gröt, välling och mat men ammar fortfarande några gånger/dag
- Använder storlek 68 på kläder
- Vänder sig från rygg till mage (23 december)
- Har numera sin sittdel på vagnen
- Försöker ta sig fram när han ligger på mage, det går dock sådär
- Blir mer och mer intresserad av katterna och kelda
- Greppar två leksaker samtidigt
- Vet att han heter Alfons
- Gillar att leka tittut
- Älskar när man sjunger för honom, till och med pappa ;)
- Har börjat sova lite oroligare, men sedan introduktionen av välling har det blivit bättre :)
(detta är bara en påbyggt lista, han kan ju självsklart fortfarande allt som jag skrivit om dom tidigare månaderna, men orkar inte skriva dom igen)

Efter mycket om och men så är det äntligen dags för förlossningsberättelsen. Resan som i slutet gav oss världens finaste son! Jag varnar för en väldigt lång text! Men skriver för min egen skull, för att jag ska kunna gå tillbaka och minnas.

Det hela började den 20 juli kl 11.00. Då hade jag nämligen tid för kontroll på Hagavårdcentral. Ni som inte har hängt med från början, så började jag få högt blodtryck redan i början av sommaren. Dock hade jag aldrig äggvita i urinet. Men eftersom blodtrycket var högt så fick jag gå på tätare kontroller. Och onsdagen den 20:e var det dags igen.

Den här gången hade blodtrycket stigit en del och jag hade även äggvita i urinet. Allt tydde på att jag hade fått havandeskapsförgiftning. Jag nämnde även att jag haft ont i huvudet men att den hade försvunnit efter ett par alvedon. Eftersom jag hade både äggvita och högt blodtryck skulle jag bli skickad till specialistmödrarvården och där skulle dom bestämma mitt öde. Problemet var bara att jag INTE fick köra bil. Detta pga att jag haft huvudvärk och den kunde plötsligt slå till igen. Så jag fick ringa Markus som fick avsluta det han gjorde på jobbet för att sedan hämta mig.

Eftersom specialistmödrarvården har lunchstängt fick vi inte tid fören vid 13.00. I väntan på att tiden skulle gå så åkte vi till Markus jobb för att inta lite lunch och prata lite med hans arbetskamrater. Jag började smått inse att det förmodligen skulle bli barn inom dom närmaste dagarna. Jag var ganska säker på att jag inte skulle bli igångsatt med en gång men att jag säkerligen skulle bli inlagd. Något jag inte ville och men jag ville samtidigt inte bli igångsatt. En igångsättning brukar nämligen dra ut på tiden, något min mamma fått erfara och även andra jag pratat med. Så en igångsättning var inte precis det jag hoppades på.

Klockan 13.27 blev vi inskrivna på specialistmödrarvården, dom tog återigen blodtrycket som låg på 155/115, proteinet låg på 3 och dom gjorde även ett ultraljud som visade en pigg liten bebis som låg -11% i viktuppskattning. Sedan fick vi gå till ett rum och dom gjorde en vaginal undersökning på mig där det konstaterades att livmodertappen var helt utplånad och jag var öppen 2 cm. Inte fören nu började jag inse att det kanske skulle bli en igångsättning redan IDAG! Sköterskan ska gå och prata med läkaren. Dom ska bestämma om jag ska läggas in eller skickas direkt till förlossningen. Vi blev lämnade ensamma på rummet och vi började smått skriva en lista på ALLT Markus skulle packa. För självklart så hade vi inte packat BB-väskorna än ;)

Vid 16.00 kommer sköterskan tillbaka och meddelar att vi ska bli förflyttade till förlossningen. Jag ska bli igångsatt NU! När vi kommer in på förlossningsrummet så får jag lägga mig på sängen och nästan direkt (ca.16.30) tar dom hål på hinnerna och vattnet går. Man sätter även en skalpelektrod på Alfons huvud. Detta för att mäta hans puls dessutom har jag en CTG-grej på magen för att mäta värkarna.

Efter detta så åker Markus hem för att packa och även handla med sig mc donals till mig. Jag försöker fördriva tiden genom att surfa på mobilen. Tacka vet jag Iphone! ;) Klockan 18.00 kopplar dom på dropp + värkstimulerande dropp. Jag sitter alltså fast med dropp + värkstimulerande dropp genom infart som sitter i armvecket, skalpelektroden som sitter på Alfons huvud och CTG:n på magen. Jag var grymt frustrerad över dessa slangar som gjorde att jag inte kunde röra mig som jag ville. Klockan 18.46 skriver dom i journalen, önskar stå i gåbord, blir rastlös av att inget göra. Mår bra. Och jag var verkligen rastlös! Och extremt irriterad på slangarna, och värre skulle det bli. Markus kom strax efter så äntligen hade jag någon att prata med och så fick jag lite mat! Men i samband med att han kom tillbaka så började värkarna tillta.

Vet inte var klockan var men jag tror att det var runt 19 tiden gjorde dom en till vaginal undersökning som visade att jag var öppen 3 cm men huvudet hade också trängt ner 3 cm. Någon gång efter 19.00 testade jag även lustgasen. Fan va sur jag blev, inget hände! Markus har nu efter berättat att det nästan bara var syrgas. Snällt! Jag tyckte inte att det var otäckt på något sätt men den hjälpte inte ett jävla piss och även den sitter ju fast. ALLA DESSA SLANGAR! Ne, det bästa var att stå och gunga vid sängen samtidigt som Markus tryckte en varm vattengrej på magen. Markus var verkligen en klippa under hela förlossningen! Stackarn fick ustå många fina utbrott från min sida och även väldigt mycket kläm på ena handen. Han har även berättat nu i efterhand att han frågade om jag ville ha kalla handdukar på pannan och jag argt hade svarat nej, men bara någon minut senare kommer det in sköterskor och frågar samma sak och DÅ vill jag ha det ;)

Vid halv 8 bestämmer jag mig för EDA. Eftersom jag har preeklamsi så måste dom ta blodvärdet innan jag kan få en eventuell epidural. Värkarna blir bara kraftigare och kraftigare! Och nu går dom aldrig ner på 0 som hon som satte droppet sa att det skulle. Jag säger det till en som kommer in och till svar får jag, det gör ont. Ja, men tack så jävla mycket! Efter ett tag kommer min barnmorska in och sänker direkt droppet när jag berättar hur jag känner. Nu har nämligen min kropp tagit över och det värkstimulerande droppet behöver inte vara så högt. Det dröjer enda till 21.00 innan jag får epiduralen. Väntan mellan att jag bestämt mig för eda till jag får den känns som en evighet och jag tror ett flertal gånger att jag ska dö! Ännu en slang ska sättas fast i min kropp. Som mest hade jag 5 slangar som satt fast på mig på ett eller annat sett.

Men vid 9 får jag äntligen min EDA som börjar verka ungefär efter 30-40 min efter. Äntligen ska jag få vila! Men det dröjer inte länge innan det börjar göra ont igen och jag blir skitförbannad! Detta skulle ju vara som att komma till himmlen! Vid 22.15 gör dom ännu en undersökning som visar att jag är öppen 10 cm, alltså helt öppen! Dock finns det en liten kant kvar. Och plötsligt så stannar alla värkar av. Vet faktiskt inte varför men ett tag så kommer det inga kraftiga värkar på en bra stund. Men sen sätter det igång igen! Och då med råge! Vid 00.00 börjar jag krysta. Jag vet att jag vid flera tillfällen sa att jag minsann inte skulle föda barn, att det aldrig skulle gå och att jag ville hem! Vet även att jag ropade på mamma. Vad nu hon skulle göra?! Sen vet jag att jag fick Markus att lova att han skulle föda nästa barn :) Något jag ångrar såhär i efterhand ;)

Vid 00.40 börjar maskinen som sköter droppet tjuta som tusan. Blir såklart orolig men det visar sig att det är nåt fel på infarten så det beslutas att sätta en ny i handen istället. Så mitt i krystvärkarna blir det dags att sätta en ny infart. Vid 01.10 har mitt blodtryck stigit till 180/120 och jag är ganska så slutkörd! Därför bestäms det att förlossningen ska avslutas med sugklocka. Det var verkligen en lättnad när dom beslutade detta! Jag var helt slut och jag hade inte orkat länge till. In kommer typ världens kortaste läkare (typ i min längd) och ska sätta sugklockan. Vi får oss ett gott skratt när hon ber om något att stå på då sängen är för hög :P Sugklockan sätts 01.13 och Alfons är ute 01.21. Dom får göra 3 dragningar utan yttre press. Det är äntligen över och jag får upp världens finaste prins på mitt bröst!

Det dröjer lite innan han skriker, för mig en evighet. Men han kommer igång fint och får apgar 9 vid första bedömningen, bättre än sin mor (alltså jag) som fick 2 ;)
När dom ska torka av Alfons så råkar man fastna i tejpen som håller infarten på min hand på plats och den ryks ur och det sprutar en hel del blod. För att sköterskan ska kunna ta hand om det så ger hon snabbt över Alfons till Markus. Och där, fick Markus hålla sin son för första gången, ganska så blodig och kladdig av fosterfett. Hans tröja var väldigt fin efter det. Ett väldigt roligt ögonblick som vi skrattat åt en del i efterhand.

Sedan flyter allt på, jag blir sydd, får duscha, vi äter dom berömda smörgåsarna och Alfons vägs (3210g) och mäts (50cm).
Min förlossning blev inte alls som jag hade föreställt mig! Jag trodde jag kunde hantera smärta på ett mycket bättre sätt och jag som absolut inte ville bli igångsatt hade inget annat att välja på. Dock gick min igångsättning relativt smärtfritt och fort. Så jag är väldigt nöjd med min förlossning, även fast den inte blev som jag hade föreställt mig! Och hade jag inte varit nöjd så hade det nog varit glömt eftersom man får världens finaste skatt som belöning! <3

Idag är det dags för tenta! Både för mig och Markus. Som tur är så har han nu på förmiddagen och jag har i eftermiddag. Arbetsrätt är det jag ska försöka tenta av. Dock är jag ganska beredd på ett U och känner faktiskt ingen stress över det. Skulle jag få ett U så tar jag en omtenta sen när jag är mammaledig :) Men visst skulle det vara skönt att lämna detta bakom sig..

Nu ska jag och Alfon ut på en promenad :) Har faktiskt tagit mig ut på en timmes promenad dom senaste dagarna, men idag blir det nog inte riktigt så långt, men en bit ska vi gå iaf :)

Tiden och dagar bara springer förbi! Snart blir Alfons 6 månader, herregud! Ett halvår! Samtidigt som jag längtar efter att få uppleva alla han utvecklignssteg så vill jag också stanna tiden och njuta av min lilla bebis! Tänk att sån liten människa kan ha en sån stor plats i mitt hjärta! <3

Startade dagen med att köra lite Zumba framför tv:n! Jag har zumba till vårat wii och det är väl nästan ett år sedan jag köpte det men har tyvärr inte använt det speciellt många gånger. Nu har jag dock kommit igång och idag var det tredje gången sen i söndags :) Riktigt roligt och bra träning! Alfons tycker dessutom att mamma är väldigt underhållande ;)

Klockan 12 satte jag mig i bilen och begav mig bort till Långtäppan där Michelle, Tomas och Elliott bor :) Det var återigen dags för plugg. Vet inte rikigt om jag ska säga att vi var super effektiva, men lite fick vi gjort. Det finns dock väldigt mycket mer vi måste lära oss innan vi är redo för tenta! :P

Vid 16 åkte jag hem för att hämta Alfons och sedan åkte vi ut till min moster :) Där bjöds det på soppa och fika och senare (blev kvar längre än jag tänkt) fick jag smarrig västerbottenpaj!

En mycket trevlig dag måste jag säga! Och kvällen hos min moster gav mig väldigt mycket energi! Jag är lyckligt lottad som har alla dessa fina människor i mitt liv! <3

På juldagen var det dags att fira jul med släkten på min mammas jul. Det är en tradition som jag fullkomligt älskar! 25-26 December är helt klart två av årets bästa dagar!